7 oktober 2026
John reste från Arizona till min verkstad i Habo för att lära sig mer om möbelsnickeri. Han hade snickrat en del tidigare och visste vilka möbler han tyckte om och ville kunna bygga. Men han hade också en tendens att vara väldigt hård mot sig själv.
Vi hade redan haft lektioner via videosamtal. Han skickade bilder på sådant han ville göra, och tillsammans gick vi igenom konstruktioner, olika arbetsmoment och problem som hade dykt upp hemma i hans verkstad. Till slut sa han att han behövde få arbeta praktiskt tillsammans med mig. Det var svårt att komma vidare enbart genom att prata och visa på skärm.
Under fem dagar arbetade vi sida vid sida i min verkstad. Vi övade på sinkning, la parkett i olika dekorativa mönster och gick igenom olika verktyg och hur de används. John fick också en inblick i mitt dagliga arbete som möbelsnickare.
Mot slutet av veckan gjorde vi ett litet träetui till en klocka han nyligen hade köpt. Med sig hem fick han både något han själv hade tillverkat och en större förståelse för arbetet bakom.
”En nybörjare med ganska bra öga men begränsade färdigheter, som skulle träffa mästaren personligen och hoppades slippa göra bort sig.”
John, Arizona
Att hitta en förklaring som fungerar
En av sakerna vi arbetade med var vilken sida av en markerad linje man ska såga på.
Det kan låta självklart, men det är en sådan detalj som avgör om en fog passar eller inte. Att se linjen är en sak. Att förstå vilket material som ska vara kvar och vilket som ska bort är en annan.
Först ritade jag fogarna på papper och visade var snitten skulle ligga. Sedan ritade jag direkt på trästycket. Då föll bitarna på plats för John.
”Olof visar inte bara hur man ska göra, han förklarar varför. Det var det som till slut fick mig att förstå.”
John, Arizona
Det är en av de saker jag uppskattar mest med att undervisa direkt i verkstaden. Jag ser hur personen uppfattar det jag visar och kan anpassa förklaringen. Ibland behövs en skiss, ibland behöver vi titta direkt på själva träbiten eller prova olika sätt att hålla verktyget i handen.
Målet är att du ska förstå varför du gör på ett visst sätt, så att du själv kan avgöra hur du ska göra nästa gång.
Att lära sig utan att döma sig själv
De första dagarna arbetade vi långa pass, och jag såg hur snabbt John lärde sig. Själv hade han svårare att se sina framsteg.
Han kunde fastna i det som hade blivit fel. Från andra sidan hyvelbänken såg jag också allt som började fungera: han lade märke till fler detaljer, förstod arbetsmomenten bättre och tog sig an arbetet på ett nytt sätt.
När något blir fel får vi något konkret att undersöka tillsammans. Var hamnade snittet? Vad var det som gjorde att det blev så? Finns det ett annat sätt att göra det på som skulle fungera bättre nästa gång?
Inom finsnickeri går det ofta att lösa samma problem på flera olika sätt. En del av mitt arbete som lärare är att visa de möjligheterna och hjälpa dig att hitta ett arbetssätt som passar föremålet, verktygen och dig själv.
Du behöver såklart inte redan kunna det du kommer hit för att lära dig.
Vad kan du lära dig under en privatkurs i möbelsnickeri?
Innehållet anpassas efter dig, dina förkunskaper och det du vill lära dig.
John hade snickrat en del innan han kom. Jag tar även emot dig som är helt nybörjare, vill fördjupa dig i en viss teknik eller behöver hjälp att komma vidare med ett påbörjat projekt.
Vi börjar med att prata om vad du vill kunna göra och vilken erfarenhet du har. Utifrån det planerar vi dagarna tillsammans.
Under Johns besök arbetade vi bland annat med att:
- Göra sinkfogar.
- Lägga parkett i olika mönster.
- Gå igenom verktyg och hur jag använder dem i mitt eget arbete.
- Märka upp och förstå vikten i att ha koll på vilken sida av linjen som man ska såga på.
- Tillverka en liten träask till hans nya klocka.
För dig kanske det är mer givande att ägna tiden åt en särskild fog, bli säkrare med ett verktyg eller lösa konstruktionen till en möbel du har ritat.
Du kan komma hit med målet att tillverka ett färdigt föremål, eller för att öva och fördjupa dina kunskaper. Vad vi hinner med beror på projektet, din erfarenhet och hur många dagar vi har till förfogande. John fick med sig både ett färdigt föremål och nya kunskaper hem.
Kan du ta med ett eget projekt?
Ja, gärna. Ett eget projekt eller ett problem du har kört fast med kan vara en bra utgångspunkt.
Tim, en annan deltagare, hade med sig en radio och en egenbyggd högtalare med elektronik som han själv hade arbetat med. Elektroniken kunde han redan. Det han behövde hjälp med var att bygga ytterlådan i trä.
Vi ägnade större delen av tiden åt att få ihop projektet till ett färdigt föremål. Vi hann även prova annat också, men hans projekt gav dagarna en tydlig riktning.
Du behöver inte ha kommit lika långt med din idé. Några fotografier, en skiss eller en beskrivning av vad du har kört fast med räcker ofta för att vi ska kunna hitta en bra början.
Jag tycker om den typen av möten. Du kommer med dina intressen och kunskaper, och jag bidrar med det hantverkskunnande som behövs för att ta idén vidare.
Skillnaden mellan att se och att göra
Det går att lära sig mycket av filmer. John upptäckte mitt arbete genom ett videoklipp på Youtube, och våra första lektioner höll vi på distans via videosamtal.
I verkstaden kan jag stå bredvid och se hur du håller verktyget, var du tittar och hur du tar dig an ett moment. Jag kan förklara när frågor uppstår, och du kan prova direkt. Du får dessutom tillgång till mina maskiner och verktyg. Jag har råkat samlat på mig fler än vad som rimligen kan kallas nödvändigt..
Den sortens direkt återkoppling är svår att få till genom en skärm. För John blev sådant vi tidigare hade pratat om mycket tydligare när vi kunde arbeta tillsammans på plats.
Det finns också utrymme att fånga upp nya idéer under arbetets gång. Klocketuiet vi gjorde mot slutet av besöket blev ett sätt för John att använda det han hade lärt sig till något personligt som han kunde ta med hem.
Man hinner förstås inte lära sig allt om möbelsnickeri på några dagar. Men vi hinner fördjupa oss i det som är viktigast för just dig.
Besök min verkstad i Habo
Min verkstad ligger strax utanför Jönköping. Hit kommer deltagare både från Sverige och från andra delar av världen.
Börja gärna med att berätta vad du vill lära dig, hur mycket du har snickrat tidigare och ungefär hur många dagar du skulle vilja vara här. Har du ett projekt i åtanke får du gärna beskriva det också.
Jag hjälper gärna till med tips om boende och hur du tar dig hit. Inför besöket går vi också igenom vilka verktyg och material vi behöver, och om det är något särskilt ditt projekt kräver.
Du behöver inte ha ett färdigt upplägg när du hör av dig. Det tar vi fram tillsammans.
När jag tänker tillbaka på Johns besök minns jag framför allt hur hans förståelse växte. En fog som först kändes svår blev begriplig. Han blev säkrare på märkningen och på var han skulle såga. Och med sig hem fick han ett litet etui till en klocka som betydde något för honom.
”Han hjälper dig att bli bättre och får dig att tro på att du kan.”
John, Arizona
Vill du komma hit på en privatkurs i möbelsnickeri? Skriv till info@odform.com och berätta lite om dig själv och vad du skulle vilja arbeta med.
John berättar om sitt besök
Efter besöket skickade John den här berättelsen. Här återges den i svensk översättning.
Jag hittade Olof ungefär som man kan förvänta sig att en riktig nybörjare skulle göra. Jag såg det här videoklippet, blev grön av avund och köpte en Shaper Origin. Jag hade ingen aning om vem personen i filmen var, men jag ville veta, så jag mejlade Shaper. Deras representant berättade att det var Olof Davidsson på od form och hänvisade mig till hans Youtube-kanal.
Jag kommer från Arizona. Jag har dyslexi och ADHD, och på grund av det gick det riktigt dåligt för mig i skolan. Däremot har jag haft turen att kunna vända de svårigheterna till något positivt inom företagande och fastigheter. Med snickeriet är det en annan historia. Där har jag tummen mitt i handen. Jag sågar på fel sida om varenda linje, har svårt att läsa av ett måttband, vänder på saker i huvudet och gör till slut tvärtom mot vad jag hade tänkt. Men jag älskar välgjort trähantverk, och snickeriet är den enda hobby som får mig att slappna av och känna mig lugn. De få gånger jag lyckas känns det dessutom som att jag faktiskt åstadkommer något.
Jag skrev till Olof och berättade precis som det var. Jag ville verkligen kunna bygga sådant som han bygger, även om det kändes som en avlägsen dröm. Han svarade redan nästa dag. Han var ödmjuk, glad över att jag uppskattade hans arbete och frågade vad han kunde göra för att hjälpa mig. Jag blev överraskad av hans generositet.
Vi började via Zoom. Jag skickade länkar och bilder på möbler jag ville bygga, eller redan höll på att bygga med mindre lyckat resultat, och han hjälpte mig att förstå hur jag skulle gå till väga. Vi kom överens om ett pris som jag tyckte var mer än rimligt. Han hade ett outsinligt tålamod med mina frågor om konstruktioner, enskilda arbetsmoment och hur jag kunde använda fräsen på sätt jag inte hade tänkt på. Han hjälpte mig att utveckla det jag arbetade med. Vi gick igenom offsetinställningar, invändiga fräsningar och varför mina tappar hela tiden gick av. När jag erkände att undervisningen via Zoom inte fungerade för mig och att jag behövde vara i verkstaden med händerna på träet, bjöd han in mig till Sverige för fem dagars enskild undervisning.
Det är långt från Arizona till Sverige, och hur mycket jag än såg fram emot resan var jag nervös. En nybörjare med ganska bra öga men begränsade färdigheter, som skulle träffa mästaren personligen och hoppades slippa göra bort sig. Jag kan ärligt säga att det blev en av de bästa upplevelser jag har haft inom snickeri.
Olof visar inte bara hur man ska göra, han förklarar varför. Det var det som till slut fick mig att förstå. Han lät mig göra mina misstag och sa sedan: ”Låt mig visa dig vad som hände.” Därefter visade han flera olika sätt att lösa uppgiften, inget av dem något jag hade kommit på själv. För någon som fungerar som jag var det helt avgörande att förstå att det finns flera vägar framåt. Redan vid slutet av första dagen började mycket falla på plats.
Mitt på den fjärde dagen, när jag skulle åka hem morgonen därpå, frågade jag om vi kunde bygga något vi aldrig hade pratat om tidigare. Han sa: ”Varför inte? Det gör vi.” Och jag gjorde det. Läste du det? Jag gjorde det själv. När jag var på väg att göra fel frågade han varför jag gjorde på det sättet och visade vad jag kunde göra i stället. Det började klarna. Det var otroligt roligt, och ärligt talat gav det mig en helt ny tro på min egen förmåga.
Han hjälpte mig också att få ihop flygresan och tiderna, och avstod från sitt midsommarfirande för min skull. Jag visste ingenting om midsommar då. Det visade sig vara Sveriges största högtid efter jul, och just den veckan var den enda jag kunde komma. Han fick mig aldrig att känna att han behövde göra en uppoffring.
Han erbjöd sig till och med att hämta och lämna mig på flygplatsen. Jag hade aldrig varit i Sverige tidigare och han ville göra det enkelt för mig. Jag tackade nej eftersom jag ännu inte kände honom och befann mig i ett främmande land. Det ångrar jag. Efter de fem dagarna tillsammans hade jag gärna haft två timmar till för att prata snickeri och fastigheter. Utöver allt han formger, bygger och säljer planerar han nämligen också att öppna en skola för möbelsnickeri.
Vid ett tillfälle sa jag att jag ville byta ut min hjärna mot hans. Han svarade att han inte var säker på att hans var värd risken. När jag bad honom göra ett japanskt ritsmått med tumskala åt mig sa han: ”Nu ska vi göra dig farlig.” Det sammanfattar honom ganska bra. Han hjälper dig att bli bättre och får dig att tro på att du kan.
Oavsett om du är nybörjare eller har snickrat ett tag är tiden i Olofs verkstad värd hela resan. Han är en fantastisk möbelsnickare, en riktigt bra lärare och en fin människa att tillbringa fem dagar med.
John, Arizona